Imorgon är det vår andra kursträff och jag har fått till uppgift att reflektera över hur kursstarten gått för den novis jag är i sociala medier-sammanhang. Före kursen hade jag: 1. läst andras bloggar, 2. följt med olika diskussionsforum och 3. ingenting. Jag hade alltså ingenting att stå på, förutom att datorn är mitt främsta arbetsverktyg, så den i sig var inte ny. Det fanns alltså utmaningar så det räckte och blev över. Och det har fortsatt så. Hela processen har krävt en massa mod och tålamod. Mod att våga pröva, mod att ta steget från att ha varit helt osynlig på nätet, tålamod då något inte fungerat som det borde, då jag inte förstått vad jag ska göra eller hur något borde göras. Därtill har det krävts en massa motivation och sparkar i baken av mig själv. Här en liten lista på vad som underlättat och vad som varit bra med kursen så här långt. Och sedan en lista på svårigheter och sådant som gärna hade kunnat vara annorlunda.
Positivt
* förhandsuppgiften. Att vi redan innan första kursdagen fick till uppgift att skapa en blogg. Detta gjorde att jag fick ta itu med en av mina största utmaningar redan innan vi träffades, nämligen oviljan att lämna synliga spår på internet. Eftersom jag inte är med på FB, inte hade kommenterat på någon blogg, aldrig skrivit inlägg på forum så var det väldigt svårt för mig att ta detta steg. Jag satt och våndades över vad bloggen skulle heta, om jag skulle använda mitt eget namn, om jag skulle sätta ut ett foto av mig själv o.s.v. Jag nästan grät innan jag äntligen hade detta gjort, inte över de tekniska utmaningarna utan just p.g.a. att jag innerst inne ville förbli anonym.
* första kursdagen. Att den första kursdagen visade sig vara både trevlig, givande och ämnet inte helt omöjligt alls. Roligt att träffa alla andra och att höra vilka tankar och mål de andra har med kursen. Jag fick snabbt bevisat att det fanns mycket spännande att lära och att många av kursdeltagarna kände till en hel del som de redan nu kunde dela med sig av.
* bloggen. När bloggen väl var skapad har den blivit min vän. Jag har dokumenterat de små steg jag tagit och snabbt fått belöning då jag sett att jag kan. Jag har blivit påmind över hur roligt det är att skriva och reflektera över det man gör och lär sig. Det är lätt att skapa en blogg i Blogger!
* feedback. Irmeli har kommenterat och svarat på frågor och jag är genuint begeistrad över att hon hela tiden tycks vara där. En mycket mera närvarande lärare än många lärare jag mött på mera traditionella närstudiekurser.
* kontakt. Att vi nästan lyckades Skypa och att vi lyckades med vår Hangout gav mersmak och energi att fortsätta. Jag tyckte att det var så roligt att se de andra, kändes som en riktig träff.
* känslan att kunna. Nu vet jag att jag kan och att det mesta hänger på mig. Hur mycket vill jag lära mig, vad vill jag lära mig? Inga andra begränsningar finns.
* kursträffarna. Att jag vet att vi kommer att träffas ännu tre gånger under kursen. Det finns något att se fram emot och små delmål. Det hade inte varit lika kul om kursen endast hade bestått av en träff och distansuppgifter.
Utmaningar eller saker som kunde förbättras
* förhandsuppgiften. Den var kanske en aning för krävande för en nybörjare som jag. Jag var nästan beredd att kasta in handduken och säga att det hela är för svårt för mig. Och det kändes svårt att börja då jag inte visste vem de andra i gruppen var. För mig hade det varit lättare om jag först fått träffa lärare och medkursister. Men det positiva med uppgiften (se ovan) vinner nog i slutändan.
* första kursdagen. Jag är så gammalmodig att jag gärna skulle ha velat att vi skulle ha presenterat oss för varandra i början. Slutet av dagen gick så fort och det blev oklart i t.ex. min grupp om hur vi skulle hålla kontakt mellan träffarna. Det här betyder att vi inte fått det utbyte som säkert hade varit önskvärt. Mest har vi jobbat på på egna håll och tillsvidare inte lärt av eller med varandra. Det hade varit bra med några förslag på sätt att "umgås", nu får vi komma överens om det imorgon och ta ny start.
* kontakt. Eller bristen på kontakt. Se ovan.
* känslan att tiden inte räcker till och utmaningarna är för många. Ofta blir jag helt matt över alla nya ord och uttryck. Verktyg jag aldrig hört talas om och som jag inte vet vad man gör med. Det blir liksom övermäktigt. Som tur valde vi ju att bekanta oss med bara några få, men också dessa känns för mycket ibland.
* feedback. Paradoxalt gjorde Irmelis snabba svar och nya förslag mig i synnerhet i början en känsla av stress. Jag hade kanske jobbat en halv dag med något och kände mig nöjd och glad då jag tryckte "publicera". Efter en halv timme var Irmelis kommentar redan där med en fråga om jag hade tänkt på det och det och det...Det blev helt enkelt för mycket då jag visste att tiden inte fanns och jag redan hade gjort så mycket just den dagen.
Sist och slutligen
* Det här är roligt och jag börjar se vilken nytta man kan ha av sociala medier i utbildningen
* All vår början bliver svår, det är bara att konstatera. Fortsättningen är nödvändigtvis inte lättare den heller.
* Jag har haft möjlighet att roa mina kolleger-att just jag går denna kurs tycks vara väldigt otippat och underhållande
* Detta inlägg blev alltför långt. Över huvudtaget måste jag lära mig att skriva kortare inlägg.
* Om man som lärare vill använda sig av sociala medier i sin undervisning måste man beakta att det sannolikt alltid finns en "Nybörjar-Hanna" i gruppen.
